Sitter här vid datorn med färg i håret och väntar på att det ska verka färdigt. Hoppas det blir snyggt! Tiden går alltid så sakta när man väntar, särskilt när man sitter i en kall lägenhet och väntar på att få hoppa in i en varm dusch. Men nu är det bara tre minuter kvar så jag ska nog klara det (:

Men annars känns kvällen ovanligt bra. Dock var en tjej innan idag som jag var så nära att slå på käften, jag blev så j'vla störd på henne. Jag var på Ica Maxi och skulle köpa godis och det var Aaasmycke människor där så man fick trängas lite. Men i alla fall när jag hade plockat klart godis så skulle jag bara kolla hur det gick för Marcus och den här tjejen lackar ur och bitchar sig om att jag ska sluta tränga mig. Seriöst om jag inte hade vart så väluppfostrad hade jag smällt till henne. Hatar människor som bara ska bitcha sig. Sen när har det vart en kö vid lösgodiset? Nä men man ska inte störa sig på sånt, men jag kan inte låta bli

Fredag idag och helgångesten börjar smyga sig på. Nu när jag mår som jag mår så hatar jag helgen, långa dagar hemma i lägenheten och ingen som man kan ringa om man behöver hjälp, eller tekniskt sett finns det ju hjälp men det känns väldigt ensamt. Jag vet inte vad jag ska göra med all tid jag har. Dessutom är det den första helgen på flera veckor som det bara kommer vara jag och Marcus hemma i lägenheten. Jag hatar att må dåligt när det bara är han och jag, inte för att jag inte vill visa honom att jag mår dåligt, det är bara att jag inte vill att han ska behöva "ta hand om mig". Jag vill inte att han ska behöva vara orolig för att jag ska skada mig. Jag vill inte att han ska behöva tänka på allt han säger till mig i oro att han ska göra mig ledsen. Men snart, snart kommer allt att bli bra.

Hämtade posten nyss, fick ett brev från sjukhuset och jag har fått en tid nästa vecka att få komma till en kurator som ska hjälpa mig. Känner att humörsvängningarna har börjat bli värre igen, känslorna bara virvlar runt i kroppen och ibland känns det som att man bara vill springa rakt in i väggen bara för att få känslorna att sluta snurra. Jag vill verkligen inte må såhär, men vad ska man göra? Jag vet helt ärligt inte om jag är glad eller ledsen nuför tiden. DESSUTOM visade det sig att jag inte har fått några pengar den här månaden, jag ringde till försäkringskassan och tydligen har jag missat att skicka in en blankett (som jag är ganska säker på att jag har skickat in). Så just nu känns livet lite sådär men det är bara att kämpa på antar jag. 

Har precis kollat klart på Jonas Gardells serie "Torka aldrig tårar utan handskar". Den var fantastikt hemsk och underbar på samma gång, jag älskar Gardells sätt att få till en sorglig, hemsk och tragisk historia på ett vackert och smått humoristiskt sätt. Historien gick rakt in i mitt hjärta och jag överöstes med känslor när jag såg den, glädjen när Rasmus och Benjamin första gången de höll varandras händer, ilskan när människorna körde förbi dem och kallade dem för bögjävlar, sorgen när Rasmus slutade andas. Det som dock berörde mig allra mest var hur människor för bara 30-40 år sedan såg på de homosexuella och AIDS, hur fruktansvärt man behandlade de sjuka, att man skulle skämmas för vem man älskade och att det var rätt åt bögarna att de blev sjuka. Jag har alltid och kommer alltid vara av den åsikten att alla människor har rätt att älska vem de än vill. Man ska inte behöva skämmas för den man är, alla har rätt att känna. Alla har rätt att älska och alla människor har ett värde, man ska inte se ner på någon som bara vill älska, man ska se ner på dem som bara vill hata. 

Ibland hatar jag mig själv så sjukt mycket. Jag hatar att jag har så svårt att lita på andra. Jag hatar att jag har så svårt att behålla vänner. Men nu när jag tänker på det, det är inte mig jag hatar, det är Borderline. Den diagnosen har förstört så sjukt myckert i mitt liv och jag är trött på det. Innan har jag inte vetat varför jag var annorlunda, varför jag var som jag var. Nu vet jag, Borderline, ordet och diagnosen som skiljer mig från de "normala". Jag kan inte ha normala relationer med andra människor. Antingen kan jag inte lite på dem eller så litar jag så mycket på dem att jag ser dem som perfekta varelser som inte kan göra fel, jag blir så beroende av dem att jag kväver dem. Jag vill kunna älska människor på ett hälsosamt sätt. Jag känner mig som jag är i två delar, en svart och en vit, en bra och en dålig, det är mitt känsloliv och mina tankar som är i krig med varandra, jag vet att det jag gör är fel men ändå kan jag inte göra något åt det, jag kan inte hindra mig själv. 

JAG HATAR DIG BORDERLINE

Sista gången jag träffade min kurator Maria idag. Känns asjobbigt, nu ska jag få träffa en psykolog istället som ska kunna hjälpa mig med min borderline. Jag ska börja med något som heter DBT, vet inte riktigt vad det är men jag hoppas att det ska kunna hjälpa mig. Maria sa att det har varit kul att lära känna mig och att jag är en trevlig tjej. Men jag vet inte om jag tror på henne, hon kommer alltid sent när vi ska träffas och så känns det alltid som hon vill avsluta tiden vi har innan det egentligen är slut. Kanske bara är jag som inbillar mig dock. 

Sen har jag också kollat in på försäkringskassan för att klura ut hur man söker aktivitetsersättning och bostadstillägg, men det är sjukt krångligt att förstå sig på deras hemsida. Att det ska vara så svårt att få pengar när man inte mår bra. Nu när jag är inne i en så dålig period så har man inte ork att ta reda på hur man ska fylla i alla blanketter och liknande. Jag blir så himla trött på allt. Det hade ju varit skönt om det fanns någon i vården som kunde hjälpa en att fylla i alla formulär. 

Sitter och tittar på nybyggarna på 5an. Det är väldigt intressant och jag känner att jag på något sätt kan relatera till missbrukarna. Jag vet inte riktigt varför men det kanske är pga min diagnos (borderline) för liksom dem så tänker jag inte på samma sätt som andra människor. Och precis som missbrukarna så har jag svårt att kontrollera mina "begär" och känslor.

Onsdag idag. Fick hem ett paket med grejer från ellos idag. En vit vinterjacka (kommer bli jobbigt att hålla den ren men det var så fin) en stickad mysig tröja och en halvgenomskinlig blus. Det som var jobbigt i det hela var att vi (jag och Marcus) var tvungna att ta bussen till Maxi och där var det en massa människor. Jag får alltid en massa ångest när det är många människor runt mig. Ikväll är det kör, fast jag vet inte om jag ska gå. Känner mig så deppig idag, men jag vill gärna gå. För jag måste ju öva till konserten som vi ska ha om några veckor. Aja jag får se hur det blir med den saken.